Språk
Norska språkets historia
Norska språket har utvecklat från det Urnordiska språket. Andra skandinaviska språk har också utvecklat från Urnordiska språket och är därför likt varandra och Urnordiska språket talades 200 e.Kr. ända fram till 800 e.Kr. Urnordiska språkets skrift kan man hitta på runinskriptioner. Även de som talade de Västgermanska språken och de Urnordiska språken på den tiden förstod varandra. De engelska språken och tyska språken har utvecklat från västgermanska språken.
Det norska språket kallas för fornnordiska eller norrönt omkring år 700 e.Kr. Vissa dialektskillnader uppkom under 700-talet, där man på Norge, Island och Färöarna talade en västnordisk dialekt. I Sverige och Danmark däremot, talar man den östnordiska dialekten. Vikingarna använde fornnordiska på den tiden när de reste och erövrade. Därifrån har vikingarna haft en stor påverkan på fornengelska.
På 1200-talet skiljer sig norska och svenskan från danska allt mer. Skillnaden kan vara till exempel att i norska och svenska växlar man mellan e, a och o. Under denna tid uppstod flera danska dialekter, vilket gjorde att norrmän har lättare att förstå muntlig svenska än danska. Skillnaden mellan öst och väst är denna dialektskillnad mycket större.
I mitten av 1300-talet kallas norska dialekter för gammalnorska, som bl.a. skrevs med runor och det latinska alfabet. Det Norska skriftspråket försvagades kraftigt efter Digerdöden år 1349, på grund av att flera skrivkunniga dog.
Mellannorska kallades det norska språk som talades under digerdöden ända fram till reformationen(1536). Under denna tid skedde stora förenklingar och förändringar. Drivfjädern i språkförändringen är kontakten med hanseatiska handelsmän m.a.o. det lågtyska och det nordtyska språket. Exempel på lågtysk ord är borgare, riddare, köpmän och förbjuda. Detta gjorde att nordtyskar och skandinaver förstod varandra men å andra sidan ledde till att skillnaden mellan de nordiska språken färöiska och isländska ökade. Efter att Norge gick i union med Danmark år 1397 den Kalmarunionen, använde sig Norge av det danska skriftspråket. Det norska skriftspråket användes främst till viktiga saker som tingsdokument, vilka kallas för Bondebrev, där man kan hitta det norska skriftspråket ända fram till 1600-talet.
Det norska språk som användes under 1500-talet var nynorska som dagens skandinaver till stora delar skulle kunna förstå. De Första systematiska granskningarna av de nynorska språken verkställades av Ivar Aasen. Han reste runt i Norge för att kunna studera de norska dialekterna. Han kallas också för ''uppfinnaren'' av nynorska, eftersom han på 1840-talet försökte systematisera det språk som användes i Norge. Detta baserar sig på de västnorska dialekterna, en slags kompromiss i skriftspråk som inte riktigt stämmer helt med någon av de talade dialekterna. Aasen publicerade år 1848 ''Det norske Folkesprongs Grammatik'' och år 1850 '' Ordbog over det norske Folkesprong''. Han gav förslag till att skapa ett nytt språk år 1852 vilket ledde till den s.k. språkstriden där han uttryckte sig att skapa en normalform av folkspråket för att alla ska kunna använda det. År 1858 var den riktiga språkstriden då veckobladen Dølen startades av journalisten och diktaren Vinje , där de publicerade det nya landsmålet. Aasen satte ihop det gemensamma nynorska skriftspråket. Landsmålet blev år 1885 likställt med det danska skriftspråket.
Bild: Ivar Aasen. Bildkälla
I Norge kan man skriva norska på två olika skriftspråk, bokmål och nynorska. Majoriteten väljer att använda bokmål som skriftspråk. Bakgrunden till att det finns två skriftspråk i Norge är historisk. Danska var officiellt skriftspråk i Norge på 300-talet när Norge var en del av Danmark. Efter befrielsen år 1800-talet ville norrmännen skapa ett eget skriftspråk. Man hade två metoder, den ena var att justera det danska skriftspråket så det närmar sig norskt talspråk. Den andra metoden var att man skapar helt nytt skriftspråk utgående från de norska dialekterna. Det finns bra och dåliga sidor med att man får skriva norska på två sätt. Bra sidor är att man får välja det skriftspråk som är likt den egna dialekten. Dåliga sidor är att det är svårt och kostar mycket, eftersom allt måste ges ut på båda språken. Vissa försöker ge förslag på hur man kan förena skriftspråken, men det leder bara till förvirringar om hur man egentligen ska skriva nynorska och bokmål.
Bildtext: bokmål och nynorska
Text: Phyophyo Oasis, Olivia Risberg och Cidiaaye Chit
Källor
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kv%C3%A4nska
https://www.samer.se/1193
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lulesamiska
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordsamiska
https://www.samer.se/1192
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sydsamiska
https://www.samer.se/1194
https://www.romernashistoria.se/kartan/norge/
https://www.sprakinstitutet.fi/sv/om_sprak/sprak_i_finland/romani
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_romani
https://varldenshistoria.se/teknik/byggnader/varfor-har-norge-sa-manga-stavkyrkor
https://www.visitnorway.se/om-norge/historia-traditioner/stavkyrkor/
https://www.sf.se/film/NCG516356/sameblod
https://www.visitnorway.se/om-norge/historia-traditioner/norges-nationaldag/
https://www.adlibris.com/no/bok/kuosuvaaran-takana-elaman-jatko-1-9788276010954
https://sv.wikipedia.org/wiki/Norska#Urnordiska
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Aasen
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bokm%C3%A5l
https://nordeniskolen.org/sv/spraak-kultur/7-10-klass/de-nordiska-spraaken/om-norska-bokmaal-och-nynorska/