Historia
Förhistoria
De äldsta spåren av människor i Norge hittas i Komsa, Fosna och i Nordmore. De är ungefär 8000-9000 år före Kristus. På stenåldern invandrade ett nytt folk som kallades för stenyxefolket och från hällristningar vet man att de var renskötare. Bronsåldern var nästa perioden efter stenåldern och den pågick under 500-1500 talet. Från hällristningar som man har hittat tror man att de dyrkade solen. Under denna tidsperiod började man också bränna de döda och placera deras aska i urnor. Man krigade också mycket från 400-600-talet och nytt folk hade kommit till Norge. Bevis på att det krigades mycket var olika ruiner av fornborgar.
I början av 700-talet då Norge börjar nämnas i skrifter fick man reda på att landet var uppdelat i 29 små kungadömen. Dessa förenades senare på 800-talet och började bilda större kungadömen och på 900-talet blev Harald Hårfager ledare över hela Vestlandet. Norrmännen började också resa till Island år 870.
Högmedeltid
Under denna tidsperiod gjordes många vikingatåg till Irland och England, vilket gjorde att kristendomen spreds till Norge och landet kristnades under 1000-talet av Olav den helige. Han lyckades ta kontrollen över hela södra Norge. Efter hans död i striden i Stiklastad blev han Norges skyddshelgon. Han är begraven i domkyrkan i Trondheim. Från hela norra Europa gjordes pilgrimsfärder till hans grav efteråt. Norge kan anses ha stått på höjden av sin makt när Island (1262) och Grönland (1261) erkände den norske kungen som deras härskare.
Kalmarunionen
Kalmarunionen pågick under 1397-1523-talet och var en politisk union mellan de nordiska länderna under slutet av medeltiden. Meningen med denna union var att man skulle få en starkare relation mellan de nordiska länderna och samtidigt få ett starkt gemensamt försvar utåt. Handelsförbundet Hansan ville göra anspråk på att styra handeln inom Östersjöområdet vilket de nordiska länderna inte ville. Hela unionstiden präglades av politiskt kaos eftersom de inte hade samma mål. I Danmark försökte leda och styra unionen medan svenskarna hellre ville vara självständiga och slippa att lyda. 1523 upplöstes unionen av Gustav Vasa.
Unionen med Danmark
Efter att Kalmarunionen upplöstes blev Norge 1536 en dansk provins. 1508 avskaffades också Hansans handelsmonopol i Norge, vilket gjorde att borgarklassen växte. Man började också exportera varor från landet. Man exporterade främst fisk men en viktig exportprodukt blev sågat timmer. Senare uppmuntrade Kristian den fjärde gruvhanteringen för att ta hand om fyndigheter av silver, koppar och järnmalm. Detta visade ett intresse för Norge och efter en brand i Oslo 1624 döptes staden om till Kristiania.
Under den svenska stormaktstiden förlorade Norge tre av sina landskap. Det förlorade Härjedalen, Jämtland, Idre, Särna, Bohuslän med staden Uddevalla och Trondheims län. Men Trondheims län återgick till Norge efter bara 2 år.
Förlusterna i krigen ledde till att det danska adelsväldet upphörde och Fredrik den tredje kunde med hjälp av borgståndet bli enväldig kung.
Den goda ekonomiska utvecklingen innebar en stor befolkningstillväxt och 1665 hade Norge cirka 450000 invånare. Detta innebar att Danmarks kung tog större hänsyn till Norges intressen. Den ekonomiska utvecklingen berodde på nyodlingen av tidigare obrukad mark. Handelsflottan växte också vid slutet av 1600-talet och 1807 fanns det 1514 fartyg.
Isac Lindqvist, Mirza Draginovic, Dzana Lonic
Källor
https://sv.wikipedia.org/wiki/Norges_historia#F%C3%B6rhistoria
https://www.varldenshaftigaste.se/topplistor/norges-7-haftigaste-platser/
https://www.so-rummet.se/kategorier/kalmarunionen
https://www.destinavo.com/10-saker-att-se-och-gora-i-norge/
Av TerjeN - Eget arbete, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10802013 trolltungan
Av Color probe - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1044865 trollstigen